Förmedicinska kunskaper

Kraniosakral (KS) behandling har sitt ursprung från osteopatisk medicin. Osteopati är en manuell terapi när strävan är att ändra på vävnadsstrukturer med så lite forcering som möjlig utifrån kroppens endogena respons (organismen ofrivilliga rörelse). Den osteopatiska medicinen grundades av den amerikanske kirurgen, Andrew Taylor Still som bl.a. utforskade relationen mellan organ och den muskuloskeletala kroppen genom dess fascia. Att biomekaniska problem inte endast kan påverka leden utan även olika invärtes organ (inte nödvändigtvis alltid patologiska) och vice versa, och anledningen är genom fasciala restriktioner.

Man är ytterst intresserad av kroppens gravitation och dess s.k. gravitationslinjer utifrån kroppens biomekanik, och utgår från kroppens egna tolkningsmöjlighet genom proprioception gällande läge och rörelse.

Osteopatisk medicin är mångåriga universitetsstudier (USA sedan 1892 och England sedan 1917), och i USA leder utbildningen till en motsvarande läkarexamen med en exceptionell god kunskap i anatomi och förståelse för kroppens endogena respons.
De bästa hemsidorna som du hittar du bra information är dess historia är www.cranialacademy.com eller www.osteohome.com
Här finner du allmänna medicinska förklaringar, patientfall, referenser, och alla osteopatiska skolor är också länkande till dessa sidor.

Grundaren av osteopatisk medicin, Andrew Still, D.O. Dr gjorde sin första osteopatiska presentation 1874 på universitet i Kansas, USA. Alltsedan 1892 har det varit en universitetsutbildning i Kirkville, Michigan. Skolan och den osteopatiska utbildning finns fortfarande som världens äldsta , American School of Osteopathy. Dessa doktorer fick titeln D.O., Doctor of Osteopathy. En titel som än idag existerar. En elev till Dr. Still, var Dr. Martin Littlejohn som förde osteopatin till Europa, London och startade British School of Osteopathy, 1917. En skola som än idag existerar.

I slutet av 1890 talet hade Dr. Still en elev, Donald William Sutherland, D.O., och år 1900 uttalade Dr. Sutherland sitt intresse för möjligheten och behandling av kraniumbenens suturer, och de inre hjärnmembranens infästningspoler, och dess eventuella påverkan av hjärnans tryckutjämnande slutna system av cerebrospinalvätskan. Utforskandet resulterade i tusentals patient dokumentationer, dissektioner för att se om det överhuvudtaget kunde observeras en behandlingsreaktion. Detta utforskandet pågick i 35 år innan första inofficiella presentationen gjordes till en del av universitets professorer p universitetet i Kirksville. Han fick ett mycket bra gensvar och 1939 gjordes den första kraniosakrala presentationen på universitetet i Kirksville, Michigan. Hans presentation resulterade i hand första bok, Cranial Bowl.
Och sedan dess har den Kraniosakral terapin ingått i den osteopatisk medicinen, och än idag är den en stor del av den manuella utbildningen i alla osteopatiska utbildningar runt om i världen.

Ursprungligen utgår man från att KS mekaniken 5 komponenter.
1) Centrala nervsystemet 2) Cerebrospinal vätskan produktion, näringstillförsel och dränering, 3) De membranösa lagren (pia mater, arrachnoidea, dura mater- både yttre och inre membran), 3) Osseoala lagren (suturer) och dess kapillärblod, nervfiber och inte enbart den kollagena vävnaden utan också den elastiska bindväven i suturer, och dess endogena gensvarsspänning påverkan. 5) Sacrumets rörelse i förhållande till ilium benen med en specifikt intresse utifrån arrachnoidea/dura mater inästen i canalis sacralis och cerebrospinalvätskan fysiologiska existens i nämnda anatomiska struktur.

Det skall nämnas att de kraniosakrala cyklarna är den internationella förklaringsmodell men som inte är vetenskapligt förankrad som så kallade Kraniosakrala ”pulsationer”. Det finns en förklaringsmodell som utfördes av Doktor Hans Queckenstedt, en tysk neurolog som 1916 kom på ett test för att kontrollera om tryckförändringar intrakraniellt kan fortplantas till ryggmärgskanalen. Efter lumbalpunktion kopplas ett rör till nålen och så kan trycket i ryggmärgsvätskan mätas, och man kan med egna ögon se tryckvariationerna som blodtrycket ger upphov till. Komprimerar man sedan patientens halsvener stiger trycket i skallen något vilket normalt snabbt kan avläsas i röret.

Behandlingskonceptet utveckling under drygt 100 år
Behandlingsmässigt är teknikerna av mycket varsam natur och mycket lite forcering tillämpas.
Kraniosakral behandling går under begreppet; Funktionell behandling (kroppens fysiologiska funktion = endogena respons). Vi enbart behandlar utifrån endogen respons och mycket generellt/grundläggande säger vi att; 1) ligamenten kontrollerar leden, 2) muskler utför rörelse i leden, 3). fascia stöder, skyddar, tillåter rörelse och förbinder allt i kroppen till en helhet.
I muskler, ligamenten och fascia finns proprioceptorer som studerar och förstå dess ”kommunikation”, och som registrerar ”fel läge” i vävnad, och som innebär restriktioner med nedsatt rörslemobilitet . Dessa receptorer reglerar kommunicerar genom CNS tid och rum, i rörelse.

Genom att använda lätta palpationstryck så finner vävnad och proprioceptionen, dess endogena respons vävnadsrestriktioner som vi kallar för ”Följa lätthet av vävnadsrörelse” (vävnadsrestriktioner= lesioner), och denna vävnadsrestriktion i denna fysiologiska respons kommer till en punkt av s.k. ”viloläge/neutralläge stillhet/stillpoint” (stillpoint är det medicinska uttrycket) så att alla (vävnads) krafter kan balanseras jämnt i alla riktningar.
I denna punkt inträffar ett neurologiskt neutralläge så att CNS kan ”stänga av” de fascilliterande neurologiska signaler som håller leden, vävnad, och/eller fascia till organet/muskuloskeletala ledstruktur i störning. Vid detta läge kommer nya neurologiska signaler tillåta leden/vävnad att ”omorganisera” sig. Därigenom kan leden/vävnaden befria sig från sin stress- anspänning, och hitta sitt normala läge och rörelser. När detta sker så signalerar proprioceptorer till CNS att vävnaden kan uttrycka balans i rörelse.
Proprioceptionen har en indirekt kontakt med kroppens smärtreceptioner – Nocierecceptorer.
Nocireceptorer är smärtreceptorer som finns i hud, muskler, fascia och externa strukturer Nociereceptorer är en del av PNS. Vid smärta börjar PNS bilda nocireceptorer, ju fler desto mer smärta. Vid stort överskott av nocireceptorer är en person mer smärtkänsliga och reagerar även för litet stimuli. När en KS-terapeut återställer rörelse och lägesposition av muskel/fascia eller ledstruktur/fascia och proprioceptorer inte signalerar eller minskar störning, gällande rörelse och läge så börjar återbildning av nocireceptorer.
Genom utbildningens gång ges mycket detaljerade medicinsk neurologiska, cirkulation, biokemiska förklaringar till dessa fysiologiska fenomen som möjliggör denna behandlingsform.

Kraniosakral/funktionell behandling:

Här följer en detaljerad förklaringsmodell utifrån Kraniet och Sacrumets roll i dess grundläggande behandlingskoncept. Terapi utgår från att man vill påverka de membranösa lagrens infärstningspoler och få en indirekt fysiologisk påverkan av cerebrospinalvätskan och CNS.
Denna fysiologiska mekanik består av att tre lager hjärnhinnor som har en konstant cirkulerande vätska -CSV innanför, mellan dessa 3 membran; Pia mater, Arrachnoidea och Dura mater, yttre och inre lager (perosteum och proper). Cerebrospinalvätskan produceras i hjärnans ventrikelsystem som består av 4 olika ventriklar som har en direkt relation till varandra. Genom flera olika rikliga kapillär áområden så som t.ex lamina terminalis sker en viss nutrition överföring. till CNS Huvudsakligen glukos, vissa aminosyror och fettsyror så som EPA och DHA. 100 miljarder nervceller i CNS skall få en del av sin nutrition, men framförallt glukos som är ”bränslet” för CNS.
Den yttersta hinnan, dura mater har infästningspoler till sidan av olika suturer och även alla stora kranium ben. På de Kraniosakrala kurserna så tillbringar en stor del till att studera anatomiska och fysiologiska detaljkunskaper , och hur alla dessa små subtila dragförändringar kan också ge subtila rörelsestörningar vid dessa infästningspoler. Man kan jämföra det med ett muskelfäste som är kraftigt spänt och resulterar i smärta, stelhet i muskel/muskelgrupp med en nedsatt mobilitet/rörelse i en ledstruktur. Skillnaden är att den fysiologiska störningen är extrem subtil och det blir oftast missvisande när man pratar om ”rörelser”. Det krävs en mycket detaljerad kunskap i anatomi med att också träna upp en exeptionell god palpationsförmåga. Därför den mer korrekta fysiologiska förklaringsmodellen är att vi behandlingspåverkar endogena tryckförändringar som visar sig i förändrad i en förändrad gensvarsspänning.
Dessa nämnda hinnor bildar också ett s.k. internt membranöst lager. Det är dessa hinnor som anatomiskt ligger mellan höger och vänstra hemisfär tillsammans med en transversal hinna som delar av cerebellum med resterande hjärnan Dessa hinnor och dess infästningspoler är extremt vitiga för att kunna utföra en Kraniosakral behandling. Dessa hinnor är Falx cerebri, Tentorium cerebelli och Falx cerebelli.
De består av dura materns inre lager (proper), arrachnoidea och pia mater När de lämnar hjärnan och kraniet skall så har dura mater ett infästningsområde runt hela foramen magnum på os occipitale 360 grader. De har därefter flertalet ligament infästningar (Lig. dentikulatum), 21 pariga jäms med hela medulla spinalis. Det finns också yttre infästningspoler mellan dura mater och posterior del av kotkropp inne i ryggradskanalen men kraftigast i höjd med C2, C3 och S2 . Dessa hinnor har många uppgifter, som bl.a. tidigare nämnt, transportera nutritionstillförseln är en uppgift.
Man benämner dessa polaritet rörelser för flexions respektive extension rörelse, och uttrycket kommer från de membranösa lagren fiberdragning. Men också benämns flexion/extension utifrån sphenoidbasilar symphysen (lestruktur) dragningsläge (os sphenoid och os occiput) som är manifestation av dragning av infästningspoler av falx cerebri, specifikt av posterior del av anterior falx cerebri, ett infästningsområde på spina ethmoidale som är en del av os sphenoidale,men även crista galli på os. ethmoidale har en viss inverkan. Tillsammans med processus clinoid anterior som är infästen av superior del av tentorium cerebelli, och processus clinoid posterior som är infäste av inferior del av tentorium cerebelli på os sphenoidale kropp. Dessa infäste gör att det blir ett ytterst subtil dragläge av flexion/extension av sphenoid basilar symphysen.
Det är just dessa infästningsområden som inom den Kraniosakrala läran man uttrycker att man fysiologisk kan förändra dess gensvarsspänning utifrån den endogena responsen. De andra större infästningsområden förutan de som är nämnda är insidan av det som en gång var metopiska suturen hos spädbarn på os frontale mediala mittlinje, jäms med bilateralt av sagital suturen av os parentale, ner mot lamboidal suturen och vertikalt om den mediala mittlinjen av squmala del av occipitale ner till inion/protuberance interna av os occipitale. Ovan beskrivna infäste är från falx cerebri därefter går Tentorium cerebelli bilateralt om inion av os occiputale, inferior/posterior del av os parentale, och mot den interna del av petrosala del av os temporale mot os sphenoidale corpus och cavernoussus sinus. Därefter så finner du förklaringarna från sphenoidbasilar symphysen.

Hinnorna bildar också ett avancerad och rikligt venöst dräneringssystem som följer det inre membranösa lagren dura matern proper som skall transportera bort det oxygenfattiga blodet samt den förbrukade restprodukterna via cerebrospinalvätskan borttransport genom det intrakraniella venösa sinus systemet. CSV töms genom arrachnoid villie från subarrachnoidala rummet till superior sagital sinus och transporteras tillsammans med inferior sagital sinus, till sinus confluence, sinus rectus, tranversala sinus, sinus marginal, sinus cavenouss och till slut superior/inferior sagital sinus för att lämna kraniet genom v. jugulare, intra kranielt som lämnar kraniet till v. jugulare interna för att sedan tömmas i v.subclavia för att transporteras gå till hjärtat via vena cava superior . En kraniosakral terapeut anser att detta dräneringssystem är mycket viktigt för att få maximal passagemöjlighet och det kan bli ett subtilt nedsatt flöde (stas) om infästningspolerna har olika spänningar, och/eller externa störningar så som atlano-occipital leden, nackrosettens mjukdelar mm. Minst 95 % av CSV dränering i kraniet passerar via v. jugulare interna genom foramen jugulare.

En stor del av kunskapen ingår att vi observerar ryggradens biomekanik både den externa men också den nämnda interna påverkan på dess externa biomekanik. Ett exempel är att arrachnoidea tillsammans med dura matern i medulla spinalis har ca 4-5 mm s.k. omslutning av alla spinalnerver bilateralt, både dorsal och ventral rot. Det är numera kliniskt bevisad att mindre än 1 % av cerebrospinal vätskan dräneras ut genom dessa omslutande områden. På engelska kallas dessa för ”dural sleeves”.

Sammanfattningsvis kan man säga att Kraniosakral behandling har under ca 100 år utvecklas att behandla alla dessa infästningspoler genom suturer, ryggkotor , os sacrum och os coccygeus, samt att påverka det venösa dräneringssystemet i kraniet och blod/cerebrospinal vätskans utförsel av kraniet. Även all vävnad som påverkas av proprioceptiva nervreceptorer och som kan påverkas med små lätta subtila tryck för att få en vävnad hitta sin normala rörelse och läge. Det gör att Kraniosakral behandling är betydligt mer än att enbart palpera kraniet och os sacrum. Det ges också en detaljkunskap att förstå det arteriella, venösa blodflödet tillsammans med det lymfatiska systemet, och kapillärgenomblödningen, eller rättare sagt normalisera det genom att ändra på gensvarspänningen utifrån endogen respons.
På samtliga kurser ges mycket goda kunskaper att behandlingspåverka den kraniosakrala mekaniken, den muskuloskeletala biomekaniken tillsammans med den fasciala viscera.