I USA och Europa inom osteopatin finns det teorier att individuella organ har egna små fysiologiska dragningsläge genom bindväv och dess omliggande muskler. Inom osteopatin behandlar man patienter med t.ex. kronisk smärta i ryggen omliggande muskuloskeltela muskel bindvävnader till ett eller flera organ. Syftet är att påverka i sin tur olika muskuloskeletala delar och även indirekt vitaliteten i organet.
När det till exempel gäller kroniskt ryggskott utgår ibland osteopatisk behandling att njurarna med dess många inkapslade fasciala lager kan vara påverkad genom djupare ryggmuskler.
Denna fascia har i sin tur en förbindelse till ljumskmuskeln och andra ryggmuskler.
Genom att behandla njurarnas tjocka bindväv/fascia och få upp dess elasticitet så att den inte drar i organet återställs njurarnas fysiologiska rörelser. Visceral osteopati gör att man kan släppa på muskler och kotor som är involverade i ett ryggskott, samt återfå ett organs vitalitet.
En störning av ett organ som till exempel njuren kan också leda till högt blodtryck, svårighet att göra sig av med slaggprodukter, känslighet för urinvägsinfektioner med mera.
Visceral osteopati ingår i den Kraniosakrala grundutbildningen.